Lappri – inget vanligt struntprat

Nyligen stötte jag på det festliga ordet lappri i ett korsord. Det är ett ord man ser då och då i kryssen, men kanske inte hör lika ofta till vardags. Det är synd, för det ligger ganska fint i munnen och har en minst sagt egen karaktär. Ordet används i dag i betydelsen bagatell, petitess eller struntsak, och kommer ursprungligen från lågtyskans lapperi (någon gång under den senare hälften av 1700-talet lär accenten ha flyttats och mellanvokalen plockats bort).

Min första kontakt med ordet skedde tämligen tidigt i livet, dock utan att jag kunde tillgodogöra mig ordets semantik. I det brittiska barnprogrammet ”Trasdockorna”, som sändes på tv i början av 90-talet kan man höra i den svenska vinjettsången följande text:

”Är din näsa sned eller armen ur led och din tå är gul och blå. Lappri, säger trasdockan – du är lika bra ändå.”
Men det är naturligtvis inte bara i barnkultur som ordet används. August Strindberg skriver i sin novellsamling ”Fagervik och Skamsund” följande mening:

”Inte ett ord jag spiller här mer på den tråkiga saken – hoppas du rätt har förstått och icke för lappri blir gramse.”

Visst finns det skön stuns i ordet, inte minst när Strindberg använder det.

När vi ändå är inne på struntprat så kommer jag att tänka på de nästan lika lustiga orden gallimatias och rappakalja. Det finns en hel del, både vettigt och strunt, att säga även om de orden men det får vi ta vid ett annat tillfälle.

Tänk att det finns de som tycker att det talas för mycket strunt för nuförtiden. Det är väl struntprat om något!