Accessoar – ett uttal utan acceptans?

Häromdagen lyssnade jag på ett samtal som gled in på ämnet accessoarer. Jag hajade till eftersom de två som diskuterade hade olika uttal på ordet accessoar, med ks- respektive s-uttal. Det var naturligtvis ingen ny upptäckt. För något år sedan tog sig radioprogrammet Språket i P1 an ordet, och fick veta att uttalet av just det ordet var något som engagerade språkbrukarna oerhört.

Trots att ordböckerna ger ks-uttalet stöd (i likhet med ord som acceptera, accent och access) var många av s-uttalarna bestämda i sin uppfattning i den enkät som språkdoktoranden Ylva Byrman hade gjort i programmet. Lika bestämda var naturligtvis ks-uttalarna på den andra sidan.

Var s-uttalet kommer ifrån är inte alldeles givet. I både franskan och engelskan, som kan tänkas ha inflytande på detta bokstavliga modeord, är det nämligen ks-uttal på ordet. Det verkar dock som att mångas agg mot ks-uttalet är för att det låter fult, och kanske är det då ingen slump att ordet just har hemvist i en modemedveten kontext?

Ser det likadant ut bland Allakorsords läsare, eller finns det större acceptans hos er?

Fler kluringar från Tankesport